På min dator har jag en mapp som heter ”Intressanta Svåra Ord”.
Användbara ord är inte alltid de enklaste. Livet är inte lätt. Världen är inte självklar och begriplig, politiken och samhällsproblemen låter sig sällan beskrivas i svart och vitt. I den där mappen har jag länge haft ett ord som varit mig till stor nytta i den valrörelse som nu är inne på upploppet.
Ordet är HEGEMONI.
Det är ett ord som jag fick slå upp många gånger och fundera mycket över innan jag tyckte att jag förstod det på ett användbart sätt. Det är grekiska och betyder ledarskap. I icke-totalitära samhällen, som Sverige, är hegemonin den ”makt över människo- och samhällssynen som en ledande klass utövar vid sidan av sin ekonomiska och politiska dominans”. De rådande samhällsförhållandena framställs och uppfattas som om de skapats av naturen själv. Den som äger hegemoni har makt att bestämma vad som skall kallas för ”sunt förnuft”. Den bestämmer vad ord som ”demokrati” och ”rättvisa” betyder, och den bestämmer vad den ”trovärdiga” politiken handlar om.
Konspirationsteorier! svarar de som äger hegemoni. Nejdå, inte alls. Totalitära och icke-totalitära samhällen utövar båda, på olika sätt, tankekontroll för att bevara samhällsstrukturerna. I ett totalitärt samhälle bestraffas oliktänkande mycket påtagligt med trakasserier från myndigheter, förvisning, fängelse, tortyr och avrättning. I ett icke-totalitärt samhälle bestraffas oliktänkande med det oartikulerade grupptryckets marginalisering och utanförskap. En av hegemonins grundpelare är alltid, av förklarliga skäl, att inte erkänna att det finns en hegemoni. Inte ens de som äger den är medvetna om det. Men de reagerar instinktivt och upprört när de utmanas av uppfattningar och påståenden som strider mot vad de uppfattar som ”fullständigt självklart”, ”sunt förnuft” eller ”människans natur”. Eller ”the American way of life”… Det är inte lätt att se klart på det man har alldeles inpå sig och själv ingår i, det ter sig självklart och man blir lätt hemmablind. Hur mycket förmår vi avslöja av hegemonin (hegemonierna) som dominerar våra västerländska livsmönster?
Jag är tacksam över det icke-totalitära samhället och jag uttrycker min tacksamhet genom att engagera mig i politiken och samhällsbygget. Det slår mig ofta att grupptrycket i dagens icke-totalitära västerländska världsordning är mycket stort och mycket motsägesefullt. Det används för att armera synsätt som förnekar kollektivet till förmån för individen….
Det är viktigt för den borgerliga Alliansen att vi alla, friska och sjuka, arbetande och arbetslösa själva ska omfatta det självklara i att ”det måste löna sig att arbeta”. Men varför handlar ”det lönsamma” så självklart om vars och ens privata plånbok? Varför förväntas jag vilja ha några hundringar mer i plånboken varje månad på andras bekostnad? Jo, för att det rådande hegemoniska synsättet vill få mig att instämma i att människan är egoistisk, att var och en är sig själv närmast. Jag som har jobb, kan titta i plånboken och SE med mina egna ögon att det ”lönar sig att arbeta”. Med mindre skatt får jag mer kvar i plånboken till avgifterna som ska betala de privatiserade verksamheterna jag behöver ta del av.
Om jag sen ser någon annan fara illa kan jag titta lite i plånboken igen och trösta mig med att jag själv har så att det räcker för min egen del. Att vi fokuserar på oss själva som individer är så viktigt för Alliansen att man satsat 3 miljarder av våra gemensamma pengar på att göra arbetslösheten till ett personligt problem som var och en får ta med sig till sin coach. Gratis! (heter det då…) Om man efter det inte får något jobb har man i alla fall fått en mycket grundlig genomgång av olika sätt att skylla sig själv på.
Det sitter inga illvilliga typer med blå horn i pannan och bestämmer detta. Det är ingen konspration. Man tror på idén om individen. Och den tron äger den politiska och ekonomiska dominansen idag. Och vid sidan av, även den hegemoniska makten.
1978 sa Margaret Thatcher, Englands dåvarande mörkblå premiärminister: ”Samhället, som sådant, existerar inte”. Vid sin sida hade hon ultra-högerekonomen Milton Friedman. Han fick priset i ekonomisk vetenskap (borde det kanske stå ”tro”?) till Alfred Nobels minne 1976 och Sverige fick en borgerlig regering. I över trettio år har högern dominerat både borgerliga och socialdemokratiska regeringar; politiskt, ekonomiskt och hegemoniskt.
Ordet HEGEMONI har verkligen varit ett omistligt redskap i denna politiskt näringslösa valrörelse. Det har gjort begripligt den oroväckande bristen på engagerade politiska visioner och ställningstaganden. Det har förklarat intresset för ständiga väljarbarometrar och opinionsundersökningar och ytliga ”recensioner” av partiledarnas framträdanden på den mediala catwalken: vem verkade lugnast, säkrast, aggressiv, trovärdig etc.
Det har helt enkelt hjälpt mig att se hur effektivt den dolda makten i vårt icke-totalitära Sverige, verkligen opererar.
Hur den manifesterar sig i stort och smått; i vår acceptans av ständiga nedskärningar, avregleringar och privatiseringar av det gemensamma, i mediernas ”catwalk-journalistik”, i moderaternas ”arbetarparti”, i synen på att allt och alla är varor som inte bara kan utan BÖR köpas, säljas och konsumeras.
Jag vill förresten också att det ska löna sig att arbeta. Men lönen för mödan ska vara ett samhälle som VILL vara ett samhälle för människorna.
Hälsningar // Nina Bondeson, Mölndal
Källor: www.ne.se, Anders Ehnmark, ”En stad i ljus”, Edward Said, ”Orientalism” SVT-dokumentär ”Jobbcoacherna” (ligger på SVTplay till 28 september).
